Annika Carlsson är biolog och ängsvårdare vid länsstyrelsen. Hon brukar varje sommar bjuda in särskilt ängsintresserade personer inom Medelpads Botaniska Förening (MBF) till besök på fina ängar i Medelpad. Nu den 2 juli 2020 kom vi överens om att besöka tre fina ängsområden i Timrå: Torsboda, Skäggsta och Ytterå. De som med på ängsturen var Maria Danvind från Naturskyddsföreningens regionala kansli för Y och Z län. Hon har sedan länge värnat och skött ängar i Sollefteå bland annat vid byn Nordsjö. Inga Lill Häggberg från Timrå Naturskyddsförening var med oss. Hon har fina ängar vid sitt sommartorp intill Hissjön i Holm socken. Nu i början av augusti var 18 av Inga Lills vänner där, bland annat ängskännaren Patrick Glamsjö, vid slåtterkalas i finaste sommartid. Där växte orkidén brunkulla på sin sista lokal i länet. Senare i höst blir det inventering av ängssvampar på Inga Lills ängar vid Hissjön.
Floraväktaren Olof Svensson var med vid ängsturen i Timrå den 2 juli liksom Gudrun Fredén, Eva Sundin, ordförande i MBF och Håkan Sundin. Markägaren Stig Högberg med oss vid Torsboda. Stig inledde med att berätta om kulturlandskapet här i Torsboda under sin barndom och om kontakterna med Rolf Lidberg, Hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen. Då var landskapet betat och öppet och nästan ingen skog i sluttningarna. Vi konstaterade att Hembygdsföreningen och Timrå Naturskyddsförening gjort en fin insats under många år med att hålla ängen öppen. Stig Högbergs ägor sköts numera genom bete av de som äger Krigsby gård i Hässjö. Vi var eniga om att ängens alla arter skulle må bra av att gammal gräsförna och mossa brändes bort. Annika Carlsson sade att hon och länsstyrelsen kan bränna av ängen våren 2021. Vi var även eniga om att ängen skulle må bra att kreaturen fick beta av ängen. Idag saknas ofta betande djur men här finns alltså kreatur som kan beta av ängen och även med sitt tramp åstadkomma markstörning som gynnar ettåriga fröväxter. Dagens mossa och förnaskikt innebär på sikt en utarmning av ängsfloran.
Sedan fortsatte det glada ängsgänget ut till majviveängen i Skäggsta. Här började ängsvänner sköta om ängen på 1980-talet och satte även upp en skylt. Tyvärr blev ängen dåligt hävdad under en period och tjock förna tog död på majvivorna. Men för två år sedan var vi ett gäng där och flådde bort mossa och förna och blottlade jorden med hackor och järnräfsor. Majvivan har långlivade frön och nu hade majvivorna återuppstått. Hela majiviveängen i Skäggsta var nu kalasfin tyckte vi alla. Det är en bonde med kreatur utåt Tynderö som slåttrar och betar där. Markägaren Ingvar Saveby, 90 år, blev så glad när han återsåg mig och andra.
Vi avslutade med att besöka de steniga ängsbackarna vid byn Ytterå på vägen ut mot Åvike bruk.
Här anslöt Åsa Berglund från Länsstyrelsen som ansvarar för åtgärdsprogram för hotade arter.
På 1980-talet var vi ett gäng från Naturskyddsföreningen som skötte ängen vid Ytterå tillsammans med en kille från Timrå kommun. Länsstyrelsen lät år 2017 bränna av hela ängen och nu var det kalasfint där. Ingen gammal förna alls utan bara öppen artrik ängsmark med jordblottor här och där. Hela ängen lyste av vackert blå fältgentianor, pampigt gula slåtterfibblor och andra rara ängsväxter.
Senare i höst växer här rikligt med scharlakansvaxskivling, en fin matsvamp.
Jan-Olof Tedebrand
Skogen spelar en viktig roll för klimatet – men på vilket sätt egentligen? Är biobränsle en klimatlösning eller ett klimatproblem? Vad är kopplingen mellan klimat och biologisk mångfald?
