Vi, sex stycken kustvandrare, samlades vid brofästet en bit in på förmiddagen då den lite kyliga morgonen gick över i några plusgrader. Nästan ingen vind gjorde ju inte saken sämre, en riktigt
skön oktoberdag. En vandring i deltat har ju inte mycket likhet med att klättra efter t ex Mjällåns branter men kan icke desto mindre ge många fina upplevelser här också. Längst ute på sanddynerna kunde vi se resterna av strandvialens blommor t ex. Inte längre med rosa-lila blommor men vackra ändå, som minnen från sommaren. För färgprakten ute i sanden står nu klådrisets kvardröjande rester. Klådriset är en av de rara växter som är speciella för deltats naturreservat.
På utvägen följde vi en stig som går en bit in från stranden genom alskogen. Efter en härlig fikapaus kunde vi ta strandvägen tillbaka. Vi hade fått varning om att det kunde dyka upp sjuka laxar i vattenbrynet men några sådana såg vi inte till och kanske var det lika bra. En havstrut satt längre ut på en sandrevel och verkade slita med något som kunde ha varit en större fisk. Annars är fågellivet i deltat på höstkanten relativt sparsamt. En del gulsparvar och bergfinkar dröjde sig kvar i strandskogen. Och naturligtvis de numer övervintrande svanarna, både sång- och knöl-.
Spår av älg kunde vi förstås hitta och likaså gamla rester av bävergnagda träbitar. Efter vattenlinjen hade någon mink sprungit under natten på jakt efter fiskrester.
Vi återvände nöjda och glada efter ett par timmar vid Bottenhavets stränder.
Text: Stig Carlsson
Foto: Eva Lögdqvist