Höstvandringen till Röjeknippen får väl nu börja betraktas som en tradition, detta var femte året! 17 vandrare och 2 hundar gick i ett perfekt väder stigen upp och runt toppen. Berget är ett kalottberg, dvs toppen på 310 m låg som en ö i det forna havet som då låg 267 m över dagens nivå. Därför är toppen skogklädd och längre ner är hällarna renspolade av havet. På vägen upp studerades olika mossor och lavar.
Efter att vi nått högsta punkten blev det fika med den magnifika utsikten över Röjesjön och Prästtjärn och skogens vackra höstfärger. Nytt i horisonten var en mängd vindkraftverk.  Nästa anhalt blev det stora klippblocket på kanten till stupet. Där blev det historier om att det gjorts många försök att knuffa ner blocket.
På andra sidan Prästtjärn låg prästens fäbod där det numera sägs spöka. Fiskare har skrämts bort eftersom de hört kor som råmat, hinkar som skramlat och människor som pratat. På återvägen såg vi den märkliga växten tallört, en parasit på tallrötter som saknar klorofyll, ser ut som en krokig vit sparris.
En helt underbar dag!

Text: Elisabeth Nilsson

Foton: Kristina Kikki Böhlèn