Utgå från den gamla kontortaplanteringen i Norrberge. (Se  enklare kartbild här!)
Vandra ner mot älven och sväng in mot skogen. Tyvärr möter inte skogens skönhet och sinnesfrid dig som vandrare direkt. Andra människor före dig har sett skogen som lämplig plats för sopor och det gör att man vill fort in  på stigen. Man får ganska snart uppleva lugnet och kan gå ner i varv efter att ha funderat på andra människors inställning till vår natur.
Den första blommande växten vi stötte på var harsyra. Kommer ihåg att blomman går att äta och har nog provat det någon gång. Smakar citron.
För att hitta rätt i skogen och följa rätt stig, finns det gula målade rundlar på träden. Tall och gran blandas ibland med några lövträd eller buskar. Vid en öppning mot Markförädlings stora anläggning växte flera druvfläderbuskar. Inte den fläder man gör saft utav, den här har röda bär och ska inte användas.
Stigen följer en gammal älvfåra och långt där nere syns vatten. Stigen går på toppen av en nipa, är smal och man känner sig omsluten av allt som växer och rör sig. I en skog som verkar äkta och som en skog ska vara. Nästa verksamhet som skymtar är ett enormt sandtag. Från stigen hörs nu både bilar och traktor.
Förundrad tittar man ner i denna sandhög, sandgrop, något som älven bidragit med. En avvikelse från stigen tar oss upp på ett gräsbevuxet stort område. Där möter en fin utsikt mot flygfältet. Det växer bra där! Jo visst, en övertäckt soptipp. På toppen av området är en cementklump med en järnstör nedtryckt och med något på toppen. Plats för funderingar:
Varför står den där?
Stigen är just ”uppfunnen”, uppmärkt, och denna första promenad gjordes 20 maj.
Varken bär eller svamp fanns, förutom en liten grå skivling som är svårbestämbar. Det finns inga arrangerade fikaplatser, men lite här och var har skogen själv några sådana att erbjuda.

Lingonris, blåbärsris, olika mossor och lavar allt som tillhör en levande skog. På några ställen stack härligt grön lummer upp. Om man på något ställe blev osäker om fortsättningen på stigen, så var det bara att se sig omkring. Någonstans finns det gula märket, till och med tre markeringar vid något ställe: Se upp!

Text: Ann Fredbäck
Foto: Stig Carlsson, bilderna är klickbara (öppnar i nytt fönster) för större format och bättre upplösning!