ÄNGSSVAMPAR PÅ FÄRTORPET I LJUSTORP

Kommentera

Den 13 oktober 2020 var en underbar höstdag. Jag besökte gamla gräsmarker vid Färtorpet i Ljustorp sockeN nära gränsen till Ångermanland. Här blommar fältgentianor under sensommaren. På andra sidan landskapsgränsen ligger Stigsjö socken där bor Helene Öhrling och Stefan Grundström på skogstorp. Det har funnits 13 järnbruk i Medelpad som fick träkol från skogar runt bruken. Färtorpet anlades som kolaretorp på  kronopark i slutet av 1700-talet som ett av flera kolaretorp till Lögdö Bruk i Timrå. Jag och Christer Andersson besökte siste torparen Verner Sjöberg år 1983 och började röja upp markerna tillsammans med Verner. Jag skötte ängarna några år åt länsstyrelsen med slåtteraggregatet Castor minislåtter tillsammans med Verner som gick med lien. Verner hade varken el eller telefon i skogstorpet. Däremot hade han solcell på väggen så han kunde lyssna på sin gamla radioapparat. Verner klagade på bönderna nere i Ljustorp som hade ”sorgkanter” längs åkrarna. Urban Ekstam och Nils Forshed besökte Färtorpet inför norrländsk kurs för ängsinventerare år 1988. Forshed lånade Verners trästege och klättrade upp i en tall och målade akvarell av torpet som finns i Urban Ekstams bok ”Ängar”.
Jag kunde konstatera att Färtorpets ängar var perfekt kortsnaggade och välräfsade. Ingen tillstymmelse till förnaskikt. Först gick jag bort till staggdominerad hedmark dyngkasa vid  lagårn där Håkan Lindström visat mig platsen för mycelet med den sällsynta tennvaxskivlingen Cuphophyllus canescens. Men just nu behagade inte raringen visa sig. Tre ängssvampar växte i stora grupper och dominerade på den gamla hackslåtten: scharlakansvaxing (Hygrocybe punicea), trattnavling (Pseudoclitocybe cyathiformis) och ängsvaxing (Cuphophyllus pratensis). Blodvaxskivling Hygrocybe coccinea, Vit vaxskivling Cuphophyllus virgineus, gulvit hätta Mycena flavoalba och rostbrun grynskivling Cystoderma granulosum var även vanliga. Dessutom fanns grupper med en gul vaxskivling som var klibbig på både hatt och fot: Hygrocybe chlorophana. Små vita fingersvampar stack upp här och där på hackslåtten. Men fingersvampar är knepiga, kanske opalfingersvamp Clavaria falcata. Pepparkragskivling Stropharia pseuocyanea växte i små grupper. Blåklocka blommade på ängarna. Mattlummer var vanlig. Röd kochinillav lyste upp hackslåtten. Mot skogen växte massvis med frostvaxskivlingar under tallar.
Jag färdades ner från skogshöjderna till Eva och Håkan Sundin som bor vid havet i Söråker. De hade just varit i skogen och plockat vinterförrådet med präktigt stora trattkantareller. Håkan tog stilleben av färgprakten ute på trädgårdsbordet + svampkorgen som min mamma målat.
Text: Jan-Olof Tedebrand
Foto: Håkan Sundin

På deltat!

Kommentera
koralltaggsvamp

Så här i svamptider så kan det vara spännande att leta efter lite rariteter som kanske inte i första hand är till för att ätas! Med lite tur och hjälp av vännen Sture kunde jag fota koralltaggsvamp på deltat häromåret.
”Arten hotas av brist på död ved. Ingrepp som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. En slutavverkning, skoglig gallring eller annat uttag av virke på växtplatsen som ger ett förändrat lokalklimat innebär ett direkt hot liksom överföring av lövskog till barrskog.” Källa: ArtDatabanken, 2019. Artfakta.

koralltaggsvamp

koralltaggsvamp Foto: Stig Carlsson

Efter Mjällån!

Kommentera
aspfjädermossa

En av de extra fina sevärdheterna efter Mjällån är den vackra aspfjädermossan!
”Aspfjädermossa tycks strikt bunden till gamla skogar, framförallt på näringsrik, högproduktiv mark. Troligen gynnas den av lång skoglig kontinuitet. Ett hot är att det vanliga värdträdet ask har drabbats av askskottsjuka. Arten är dessutom känslig mot kraftig avverkning. Den kan i vissa fall överleva på kvarlämnade lövträd efter avverkning, men då alltid på nordsidan och med störst sannolikhet i fuktigt läge. Mycket slutna och mörka skogar, såsom en tät omgivning av gran, missgynnar arten.” Källa: ArtDatabanken, 2019. Artfakta.

aspfjädermossa

aspfjädermossa
Foto: Stig Carlsson

 

Laxsjöån

Kommentera

Jag besökte Laxsjöån i juni i år och gjorde en film som du kan se här. Jag kan väl konstatera att det inte längre upplevs som den å i vildmarken som jag lärde känna den som för många år sedan./Stig

ÄNGSTUR I TIMRÅ

Kommentera

Annika Carlsson är biolog och ängsvårdare vid länsstyrelsen. Hon brukar varje sommar bjuda in särskilt ängsintresserade personer inom Medelpads Botaniska Förening (MBF) till besök på fina ängar i Medelpad. Nu den 2 juli 2020 kom vi överens om att besöka tre fina ängsområden i Timrå: Torsboda, Skäggsta och Ytterå. De som med på ängsturen var Maria Danvind från Naturskyddsföreningens regionala kansli för Y och Z län. Hon har sedan länge värnat och skött ängar i Sollefteå bland annat vid byn Nordsjö. Inga Lill Häggberg från Timrå Naturskyddsförening var med oss. Hon har fina ängar vid sitt sommartorp intill Hissjön i Holm socken. Nu i början av augusti var 18 av Inga Lills vänner där, bland annat ängskännaren Patrick Glamsjö, vid slåtterkalas i finaste sommartid. Där växte orkidén brunkulla på sin sista lokal i länet. Senare i höst blir det inventering av ängssvampar på Inga Lills ängar vid Hissjön.

Floraväktaren Olof Svensson var med vid ängsturen i Timrå den 2 juli liksom Gudrun Fredén, Eva Sundin, ordförande i MBF och Håkan Sundin. Markägaren Stig Högberg med oss vid Torsboda. Stig inledde med att berätta om kulturlandskapet här i Torsboda under sin barndom och om kontakterna med Rolf Lidberg, Hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen. Då var landskapet betat och öppet och nästan ingen skog i sluttningarna. Vi konstaterade att Hembygdsföreningen och Timrå Naturskyddsförening gjort en fin insats under många år med att hålla ängen öppen. Stig Högbergs ägor sköts numera genom bete av de som äger Krigsby gård i Hässjö. Vi var eniga om att ängens alla arter skulle må bra av att gammal gräsförna och mossa brändes bort. Annika Carlsson sade att hon och länsstyrelsen kan bränna av ängen våren 2021. Vi var även eniga om att ängen skulle må bra att kreaturen fick beta av ängen. Idag saknas ofta betande djur men här finns alltså kreatur som kan beta av ängen och även med sitt tramp åstadkomma markstörning som gynnar ettåriga fröväxter. Dagens mossa och förnaskikt innebär på sikt en utarmning av ängsfloran.

Sedan fortsatte det glada ängsgänget ut till majviveängen i Skäggsta. Här började ängsvänner sköta om ängen på 1980-talet och satte även upp en skylt. Tyvärr blev ängen dåligt hävdad under en period och tjock förna tog död på majvivorna. Men för två år sedan var vi ett gäng där och flådde bort mossa och förna och blottlade jorden med hackor och järnräfsor. Majvivan har långlivade frön och nu hade majvivorna återuppstått.  Hela majiviveängen i Skäggsta var nu kalasfin tyckte vi alla. Det är en bonde med kreatur utåt Tynderö som slåttrar och betar där. Markägaren Ingvar Saveby, 90 år,  blev så glad när han återsåg mig och andra.

Vi avslutade med att besöka de steniga ängsbackarna vid byn Ytterå på vägen ut mot Åvike bruk.

Här anslöt Åsa Berglund från Länsstyrelsen som ansvarar för åtgärdsprogram för hotade arter.

På 1980-talet var vi ett gäng från Naturskyddsföreningen som skötte ängen vid Ytterå tillsammans med en kille från Timrå kommun. Länsstyrelsen lät år 2017 bränna av hela ängen och nu var det kalasfint där. Ingen gammal förna alls utan bara öppen artrik ängsmark med jordblottor här och där. Hela ängen lyste av vackert blå fältgentianor, pampigt gula slåtterfibblor och andra rara ängsväxter.

Senare i höst växer här rikligt med scharlakansvaxskivling, en fin matsvamp.

Jan-Olof Tedebrand

Vårvandring Tuna fäbodstig

Kommentera

Den 31 maj genomförde vi årets första vandring i Ljustorpsvandring regi. Deltagarna fick genomföra en halvdagsvandring efter Tuna fäbodstig. Pga av Corona kunde vi inte samåka, så vandringen fick anpassas efter förutsättningarna.
Det blev en trevlig vårdag då den nyväckta naturen tog emot oss i all sin prakt. Under vandring informerades deltagarna både om natur och kultur efter sträckan.
Hälsningar Lena och Elisabet

Rapport tisdagsvandring

Kommentera

Rapport från premiärvandringen på tisdagsvandringarna förra veckan. Vi var 13 tappra vandrare och 3 hundar i kvällsvärmen. Gruppen gick Sanna Nipstigar som är ca 3 km, vilket var alldeles lagom i värmen. Under vandringen fick deltagarna höra om historien om arken i Sanna och fick ta del av kunskaper kring Mjällådalens speciella geologi och natur.