Elisabeth var en drivande kraft i vår lokalförening, och har varit det under lång tid. Ordet ”eldsjäl” kastas ibland omkring ganska vidlyftigt, men Elisabeth var verkligen en eldsjäl i naturens tjänst, och i ordets rätta bemärkelse.

Hon besatt en bred och djup kunskap om allt från minsta lav till lokal kulturhistoria och hon delade mer än gärna med sig av denna. Det tror jag alla som var med på hennes omtyckta Tisdagsvandringar kan vittna om!

Mitt i saknaden får vi se allt fint Elisabeth lämnade efter sig och som vi får fortsätta vårda och njuta av: alla stigar och utflyktsmål hon arbetat med genom åren, utsiktsplatser och bombmurkle-lokaler. Och inte minst, Mjällådalens Naturreservat. Alla år och allt arbete som Elisabeth lade ner för att detta unika område skulle skyddas för framtiden bar frukt och nu faller även den södra delen av Mjällådalen in under naturreservatets skydd.

Så skänk Elisabeth en tanke nästa gång du vandrar eller paddlar i vår unika dalgång, det vet jag att jag kommer att göra.

Text: ordförande NSF Timrå Daniel Magnusson

När jag först gick på Ljustorpsvandrig, tack vare Ann Fredbäck, blev jag mycket imponerad av Elisabeth Nilsson. Det var hennes kunskap, entusiasm, outtröttlighet och kärlek till naturen. Jag tyckte mycket om henne och jag kommer att sakna henne.

Text: Mia