SUNDSVALLS MYKOLOGISKA SÄLLSKAP
TIMRÅ NATURSKYDDSFÖRENING
SVAMPEXKURSION, LÖGDÖ BRUK, TIMRÅ
17 AUGUSTI 2017
GAMMAL BARRSKOG MED TALLAR ÖVER 300 ÅR GAMLA, SURÅ, BJÖRKPARK

 Ledare: Inga Lill Häggberg, Elisabeth Nilsson, Siv Norberg

Naturtyp: gammal herrgårdspark, barrskog med mer än 300 år gamla tallar och avsnörd Surå, skogsområdet sparat av SCA

Väder: Ljum augustikväll

Antal deltagare: 14 tjejer och 12 killar = 26 deltagare

Svamptillgång på tiogradig skala: 6, vi ser ut få svamptopp i Medelpad-Jämtland i kommande månadsskifte, svamptillgången ökar nu för varje vecka, härliga tider!

Antal noterade svamparter: 40

Upplagda och utlärda matsvampar: björksopp, blek taggsvamp, brödticka, fårticka, grönkrema, rabarbersvamp, sandsopp, rödbrun stensopp (tallkalle), smörsopp, storkremla, tegelkremla  tegelsopp, äggvaxskivling

Funna ”finska riskor” som bör avkokas: pepparriska, skogsriska, skäggriska

Färgsvampar: Siv Norberg berättade om färgsvampar som vi fann i Lögdöskogen bland annat blodspindling och rödskivig kanelspindling. Hon visade även medhavda svampar som grovticka
och vackert färgade garnhärvor

Övriga noterade svampar:  ametistskivling, barrbrosking, blekviolett spindling, blodspindling, bockspindling, falsk kantarell, gallsopp, lakritsriska, laxskivling, luktmusseron, mörkringad flugsvamp, sommartrattskivling, orange kamskivling (parken), rödskivig kanelspindling, skinnticka, strecknagelskivling, tofsspindling, trollsmör, umbraspindling, violettfotad slemspindling, vårtig röksvamp

Rödlistad svamp: orange taggsvamp

Dagens fynd: Ossicaulis lachnopus (inget svenskt namn), se bild. Elisabeth Nilsson har förut samlat denna trattskivling, som står nära vedtrattskivling (Ossicaulis lignatilis), här i surån vid Lögdö Bruk och fått den bestämd av Irene Andersson. Första fyndet i Medelpad gjordes av finske svampforskaren Ilkka kytövuori under mykologiveckan i Timrå 2014 och han fann den vid Fäbodstig
Norr i Mjällådalen. O. lachnopus finns inte ens med i dyntaxa, www.dyntaxa.se och bör kanske tas upp till bedömning inför nästa svenska rödlista 2020. Arten finns med i läcker och välskriven
finsk bok om svampar som indikerar värdefull natur i nordligt boreala skogar: ”ienet ja metsien luontoarvet”. Boken har engelska sammanfattningar om arter och naturtyper. Den har fina bilder och texter på finska och är skriven av bland andra Tea von Bonsdorff och Ilkka Kytövuori. Om du vill ha tag på den fina finska boken om indikatorarter i våra nordliga skogar så kan nog Mykos kontaktperson Hjördis Lundmark (070-2104960) förmedla din beställning till vår kompis Tea i Helsingfors.
Elisabeth Nilsson hade för övrigt färsk information om att alla insamlade data om att alla funna arter i den natursköna och biologiskt rika Mjällådalen nu håller på att läggas in på ny hemsida för Mjällådalen av två dataexperter. Du finner fler bilder från utflykten till Lögdö Bruk på Mykos Facebooksida som Jessica administrerar.

Foto: Jessica Andersson
Text: Jan-Olof Tedebrand

Foto: Lena Liljemark

27 juni

Årets första tisdagsvandring var en fullständig besökssuccé med 29 vandrare. Vi vandrade efter Skäljombäckens kulturstig som skapades som minne av den tidiga industriverksamheten som fanns på platsen. Här fanns en ramsåg, ett kraftverk, ett färgeri och vadmalsstamp. Allt i den lilla Skäljombäcken och allt för att Nicke – Nils Petter Larsson hade en dröm om en tillverkning av laggkärl kring 1915.

Vädret var lysande och kvällsolen sken över oss när vi vandrade upp efter Skäljomsbäcken. Vi passerade och tittade på platsen för själva industriverksamheten, vattenkanalen och Nickesdammen. Stigen går efter ca 1,5 km ihop med Frötuna fäbodstig och där svängde vi åter ner mot Skäljom och bilarna. På vägen tillbaka stannade vi på Hamre hembygdsgård, där vi slog oss ner och åt vårt medhavda fika. När vi närmade oss bilarna kom regnmolnen som vi tack och lov klarade oss från.

Tack för en trevlig vandring önskar
Lena och Elisabeth

4 juli

Den här tisdagskvällen var vi 18 vandrare som tog oss för att gå Åsängs nipstigar som vacker följer den slingrande Ljustorpsån alldeles efter platsen där Mjällån och Ljustorpsån strålat samman. Efter lite strul med borttappade deltagare vid starten kom vi igång 😉 Även den här kvällen bjöd på vackert väder. Vandringen ledde oss ner till ett vindskydd vid Ljustorpsån, där vi tog vårt fika. Före det passerade vi en rasad skogskoja och en Tjärdal. Stigen erbjöd lite svårigheter i och med att det träd rasat i en av branterna vi skulle ta oss nerför. Problemet löstes genom att dom flesta åka på ryggen nerför delar av branten. Problem i skogen är till för att lösas.

Under vandringen berättade vi lite som konkurrensen om råvaran mellan flottningen (dvs sågverken) och kolning (dvs järnbruken). Området som ligger mellan 3 aktiva järnbruk och vid en aktiv flottled har historiska lämningar och minnen från båda epokerna.

Vänliga vandringshälsningar
Lena och Elisabeth

11 juli

Kvällens vandring gick till Frötunakullen. Den är idag en skogklädd kulle mitt i odlingslandskapet i centrala Ljustorp, men var för 2000 år sedan en ö i den havsvik som gick upp här. Att kullen varit bebodd under minst 1000 år bevisas av att det finns gravar från både mellersta järnålder 0-500 år e.Kr. och senare järnålder 500–1000 år e.Kr. Gravarna byggdes i anslutning till gården och här finns också olika typer av gravar. På den östra höjden av kullen en stensättning som sannolikt är den nordligaste av denna typ. På den allra högsta punkten finns den största graven – 12 m i diameter och med en kantränna runtom. Här finns också bänkar att sitta på, en perfekt fikaplats. Stigen går genom mycket fin skog och är lätt att gå. På vägen tillbaka till parkeringen vid ’’Trädgårn’’ kunde vi också studera lite sommarblommor.

Elisabeth Nilsson

18 juli

15 glada vandrare gav sig iväg upp för Burberget i centrala Ljustorp i strålande kvällssol. Vi var flera som lämnade regnjackorna i bilen, trots återkommande regnskurar under dagen. Vi hann inte ens till toppen innan första regnskuren kom och blötte ner oss. Kvällen och vandringen fortsatte i omväxlande väder med sol och regn om vartannat. Humöret hos deltagarna var dock på topp, trots vissa blöta fötter och ben.

På vägen upp för Burberget stannade vi först och titta på dagbrottet som minner om 30-talets guldrush i Ljustorp en episod som lämnade många satsande bybor barskrapade. Strax därefter så stannade vi och tittade på fenomenet som går under beteckningen ”liggande höna” dvs en sten som ligger som upplagd på ett antal stenar med luft under. Uppe på Burberget passade vi på att fotografera den hänförande utsikten, då solen åter visade sig och lyste över dalen nedanför oss. På vägen nerför berget tog vi avstickaren runt Burtjärnen och tittade på den sällsynta Lacktickan i ihållande hällregn. Vi tog avsked blöta, men nöjda med kvällen.

Vänliga hälsningar
Lena och Elisabeth