Foto: Lena Liljemark

27 juni

Årets första tisdagsvandring var en fullständig besökssuccé med 29 vandrare. Vi vandrade efter Skäljombäckens kulturstig som skapades som minne av den tidiga industriverksamheten som fanns på platsen. Här fanns en ramsåg, ett kraftverk, ett färgeri och vadmalsstamp. Allt i den lilla Skäljombäcken och allt för att Nicke – Nils Petter Larsson hade en dröm om en tillverkning av laggkärl kring 1915.

Vädret var lysande och kvällsolen sken över oss när vi vandrade upp efter Skäljomsbäcken. Vi passerade och tittade på platsen för själva industriverksamheten, vattenkanalen och Nickesdammen. Stigen går efter ca 1,5 km ihop med Frötuna fäbodstig och där svängde vi åter ner mot Skäljom och bilarna. På vägen tillbaka stannade vi på Hamre hembygdsgård, där vi slog oss ner och åt vårt medhavda fika. När vi närmade oss bilarna kom regnmolnen som vi tack och lov klarade oss från.

Tack för en trevlig vandring önskar
Lena och Elisabeth

4 juli

Den här tisdagskvällen var vi 18 vandrare som tog oss för att gå Åsängs nipstigar som vacker följer den slingrande Ljustorpsån alldeles efter platsen där Mjällån och Ljustorpsån strålat samman. Efter lite strul med borttappade deltagare vid starten kom vi igång 😉 Även den här kvällen bjöd på vackert väder. Vandringen ledde oss ner till ett vindskydd vid Ljustorpsån, där vi tog vårt fika. Före det passerade vi en rasad skogskoja och en Tjärdal. Stigen erbjöd lite svårigheter i och med att det träd rasat i en av branterna vi skulle ta oss nerför. Problemet löstes genom att dom flesta åka på ryggen nerför delar av branten. Problem i skogen är till för att lösas.

Under vandringen berättade vi lite som konkurrensen om råvaran mellan flottningen (dvs sågverken) och kolning (dvs järnbruken). Området som ligger mellan 3 aktiva järnbruk och vid en aktiv flottled har historiska lämningar och minnen från båda epokerna.

Vänliga vandringshälsningar
Lena och Elisabeth

11 juli

Kvällens vandring gick till Frötunakullen. Den är idag en skogklädd kulle mitt i odlingslandskapet i centrala Ljustorp, men var för 2000 år sedan en ö i den havsvik som gick upp här. Att kullen varit bebodd under minst 1000 år bevisas av att det finns gravar från både mellersta järnålder 0-500 år e.Kr. och senare järnålder 500–1000 år e.Kr. Gravarna byggdes i anslutning till gården och här finns också olika typer av gravar. På den östra höjden av kullen en stensättning som sannolikt är den nordligaste av denna typ. På den allra högsta punkten finns den största graven – 12 m i diameter och med en kantränna runtom. Här finns också bänkar att sitta på, en perfekt fikaplats. Stigen går genom mycket fin skog och är lätt att gå. På vägen tillbaka till parkeringen vid ’’Trädgårn’’ kunde vi också studera lite sommarblommor.

Elisabeth Nilsson

18 juli

15 glada vandrare gav sig iväg upp för Burberget i centrala Ljustorp i strålande kvällssol. Vi var flera som lämnade regnjackorna i bilen, trots återkommande regnskurar under dagen. Vi hann inte ens till toppen innan första regnskuren kom och blötte ner oss. Kvällen och vandringen fortsatte i omväxlande väder med sol och regn om vartannat. Humöret hos deltagarna var dock på topp, trots vissa blöta fötter och ben.

På vägen upp för Burberget stannade vi först och titta på dagbrottet som minner om 30-talets guldrush i Ljustorp en episod som lämnade många satsande bybor barskrapade. Strax därefter så stannade vi och tittade på fenomenet som går under beteckningen ”liggande höna” dvs en sten som ligger som upplagd på ett antal stenar med luft under. Uppe på Burberget passade vi på att fotografera den hänförande utsikten, då solen åter visade sig och lyste över dalen nedanför oss. På vägen nerför berget tog vi avstickaren runt Burtjärnen och tittade på den sällsynta Lacktickan i ihållande hällregn. Vi tog avsked blöta, men nöjda med kvällen.

Vänliga hälsningar
Lena och Elisabeth